Södertälje.
Nu har jag äntligen kommit hem från Södertälje som måste vara den
mysigaste förort till Stockholm som jag har besökt.
Har du inte varit där? Åk dit!
Jag väntade mig att det skulle vara en massa lägenheter överallt och betong.
Jag möttes av ett mysigt stationshus när vi klev av pendeltåget, gröna,
lummiga träd och många små söta hus.
Visserligen finns säkert betongen där också, men jag såg ingen.
Crappies finlandssvenska moster och hennes man skulle hämta oss och
gissa om jag var nervös... Vad tusan hade jag gett mig in på?
Träffa hela tjocka släkten för första gången, alla på en gång.
Vi hittade moster och man utanför stationshuset och även jag blev
välkomnad med en stor kram och glada leenden. Väl sittandes i det
vänliga parets polo så begav vi oss mot kyrkan i Nykvarn och bilfärden
blev fylld av trevligt småprat.
Vid kyrkan fick jag träffa alla andra släktingar, morbröder, kusiner, fruar, män osv. osv...
Jag var jättenervös över vad alla skulle tycka om mig men det kändes väldigt bra.
Alla var så trevliga, glada och familjära och det kändes som att alla accepterade mig
så som jag är med en gång när vi klev ur bilen.
Men det må jag säga, släkter kan vara väldigt olika varandra.
Tittar jag på min släkt så ser jag en stor hög älskade människor med stor värme -
likaså crappies släkt. Men samtalen och sättet att vara är väldigt olika när det gäller
våra släkter, både positivt och negativt.
Men visst, sen är det väl så att alla släkter har sina hemligheter.
Och i alla familjer finns det alltid något under ytan.
Jag hade en jättetrevlig och mysig dag och nu ska det bli skönt att krypa ner i sängen
med min älskade för att se en film och sova.
Puss & Kram, ses på stan!
