Anna.

Jag har nu blivit sviken på alla sätt jag kunde tänka mig. Sviken av dig, dig som jag litade så extremt på. Du som var mitt liv.

Vad ska jag göra nu?

Förlåta och låtsas som att allt är bra, att allt är som vanligt mellan oss?

Säga upp kontakten med dig helt?

Förstöra ditt liv?

Just nu känner jag för det sista alternativet, förstöra ditt liv. Förstöra ditt likadant som du har förstört mitt liv.

Du kan tro det och jag kan låtsas det men ingenting kommer att bli som det var.

Allting är förstört och det är ditt fel.

Antar att du kommer hit snart och påstår att det inte är sant, som alltid..
Varför ska jag alltid behöva få ta smällarna från dig? Varför ska jag behöva vara den som mår dåligt och är ledsen?
Varför måste jag alltid ge dig en ny chans och förlåta dig?