Marmaris
Om 24 timmar har jag och Crappie precis landat på flygplatsen i Turkiet.
Väskorna är packade och allting är redan nu klart för avfärd.
Det enda som ska göras innan är att jag måste besöka min frisör
imorgon på förmiddagen för att ordna till rufset lite! :)
Nu ska jag allt tvinga min älskling att krypa ner här i sängen med mig
så vi kan se en film och njuta.
Puss & Kram, Ses på stan!
1år & 8månader
som sagt, 1år och 8månader.
Och nej, jag ska inte skriva en lång utläggning
om hur mycket jag älskar honom, men det är
så det är. Jag älskar honom.
Time to be sad.
Jag vet att det är så patetiskt att skriva i
bloggen att jag är ledsen. Och nej, jag är
inte ledsen så jag kommer skära sönder
mina handleder, så lågt kommer jag nog
aldrig sjunka.
Men vem ska jag prata med då? Nej, just det.
Det finns ju ingen. Alltså blir det för mig att
skriva av mig lite här istället.
Crappie blir bara irriterad på mig, mina föräldrar
förstår mig inte och räknar ur mig ur familjen
mer och mer för varje dag.
Vart ska jag ta vägen då?
Idiotchefen
Jag är jätteförkyld och min chef vägrar acceptera
det faktum att jag inte kan jobba. Hur dum får man bli?
Det är inte mitt fel att han inte anställer tillräckligt
många för att det ska finnas folk när någon blir sjuk
eller ska på semester.
Jag är just nu så extremt irriterad och har ägnat de
senaste timmarna åt att skicka in ansökningar till nya jobb.
Så fort jag hittar något annat så kan Fredrik ta sig
någonstans och dra åt skogen.
Karin
Och jag har bara en sak att säga: Grattis alla Karin där ute!
Puss & Kram, ses på stan!
Sommarförkylning
Måste ha varit för tunna kläder under kvällen i vasastan...
Hur har min dag varit då? Jo, tänk er själva:
Du sitter i kassan i 4 timmar samtidigt som du är jätteförkyld.
Din röst bryter, du hostar och snörvlar och måste samtidigt vara
trevlig mot alla kunder. Du kan inte sjukanmäla dig för att det inte
finns någon annan som kan ta ditt pass. Hur bra känns det?
Men men, life goes on eller vad?
Nu måste jag bara få uppmärksamma lite att det bara är två
veckor kvar tills jag får åka på min efterlängtade semester till
Turkiet med crappie, det ska bli så underbart!
Och på tal om crappie, visserligen älskar jag honom otroligt mycket
och det är väl egentligen han som är mitt liv nu för tiden men ibland
kan han bli lite mycket...
Han avgudar klockan och det är ju jätteroligt, att han blev glad för
presenten. Men redan nu har han börjat tjata om en ny förälskelse,
nämligen en MacBook...
Vad tror han? Att jag är jultomten? Att jag är gjord av pengar?
Men som sagt, jag älskar honom väldigt mycket så vem vet,
nästa löning?
Som person är jag enligt många (speciellt crappie) rätt galen av mig.
Jag älskar att planera allting in i minsta detalj och jag är väldigt
traditionsenlig av mig. Alltså, jag har redan börjat fundera på den
kommande julen. Hur den ska firas, julklappar osv. osv...
Jag vet att det är sjukt men det är sån jag är, och det blir som någon
sorts avkoppling för mig. Och för mig känns det bra att få planera saker
som jag gör, det ger mig en bra stabilitet och något att stå på.
Så det är bara att acceptera mig som den jag är! :)
Puss & Kram, ses på stan!
